Neanderthal

Imorse så väckte Neo oss så där lagom i tid. Men man kunde ligga kvar en stund till - och det gjorde vi. Jag låg till och med i sängen till klockan var 8:15. A höll på att duscha barnen när jag klev upp. Så jag gjorde kaffe, bredde mackor och packade väskan.

Vid 9:30-snåret så anlände morsan och Fii´kii (han har ett namn, det är egentligen Fredrik, men ungarna har haft lite problems med rullande r osv så i väntan på bättre uttal...) som skulle spendera större delen av dagen med barnen medan vi skulle "slå vägarna" igen.

När klockan var 9:55 så la vi väg 331 för hjulen och åkte iväg mot Sollefteå. Den vägen var också rätt skoj att köra får jag säga. Vi har hunnit med att se både det ena och det andra. Vet ni att det finns en skog strax förbi Viksjö som heter urskogen? Det var riktigt så att man tänkte att där bor alver - precis som i Sagan om ringen. Skithäftig skog!
Dessutom så åkte vi förbi några sjöar där man bara ville tvärbromsa för slita fram kameran men minnet får bli min stillbild.

När vi kom till Sollefteå så jagade vi en restaurang på Nipanområdet och när vi väl fann den så skulle den inte öppna än på en halvtimme. Då fick det bli downtown Sollefteå istället. Vi parkerade och irrade runt innan vi bestämde oss för en pizzeria med gudomliga pizzor.


Sedan smög vi ner till stadsparken och slog oss ner vid randen av Ångermanälven för en kopp kaffe på maten. Vi hann njuta en stund också, om än en kort stund. Det skulle visa sig senare att det skulle bli mycket mer njuta av!


Så med lite koffein i kroppen så satte vi oss i sadeln igen och började resan hemåt. Från att ha frusit kronjuvelerna av sig i det kalla, klara morgonvädret så var det nu betydligt behagligare och det var som perfekt körväder - än en gång.

Med fulla spätt så kom vi snart till en rastplats en bit innan Graninge. Och banne mig om det inte påminda om rastplatsen vi valde förra söndagen när vi var ute. Döm själva från korten (tyvärr så blev det inget kort på bron som var där:


Och när vi precis hade parkerad bredvid bänken där vi skulle ficka så dök den första ormen upp. Och clever som jag är så säger jag så där halventusiastiskt till A, "- Titta en orm!". Och vipps så hade jag kunnat förstöra den fikapausen. Det dök upp en till orm senare...
Vi drak lite kaffe, åt en macka och viftade bort myggen. Men tack och lov för skoteroverall - och halsduk.


Men efter det började tiden sina. Barnens farmor och farbror skulle på fotboll så vi hade ju en tid att passa.
Men vi fick många roliga timmar och det var lyckat som vanligt!

Jo, och som mer regel än undantag så tog A sig en sväng på egen hand när vi kom hem. Turerna blir längre och längre och svängarna järvare och järvare :-) Men det finns inget som helst tvivel på att A ska klara det där "på riktigt".


Tack så mycket för hjälpen!