Hoj hoj
I lördags när vi hade varit på Mösexa eller Svenhippa (läs mer på Angelics blogg) så var vi ute och åkte en liten extra sväng med hojen. När vi sedan kom hem på sena kvällen så ville hon provköra den lite.
Och banne mig skulle det inte vara förbannat roligt om hon också hade kort och en egen hoj! Se så bra hon tar sig ut på den:
Finn ett rätt
Under vintern var abstinensen svår, otroligt svår. I december var saknaden så svår att jag inte skottade gården en enda gång pga att snöskyffeln stod i garaget tillsammans med hojen. Eftersom jag inte klarade av att skönja hojens sköna former under skynket så kunde jag inte gå ut dit.
Så alla planer att "kita" hojen fick dröja till våren när det ändå var dags att börja putsa den. Sent omsider så fick jag en ny skylthållare och miniblinkers. Efter lite mänkemang så är grejerna på plats och så här ser det ut:
Mikroskopisk för ögat, some might say, men astronomisk för mig...
Nu är det egentligen bara en hugger kvar och så ska jag köpa en ny reg.plåthållare med ett "kitschigt" budskap på sedan är vi i hamn va´?! Ja, frugan vill ju trimma den men någonstans måste jag sätta ner foten!
När väntan blir för lång
Men längtan att få köra hoj igen driver mig till vansinne ibland. Så här kommer lite gamla sommarbilder och ett klipp med vinteraktiviteter för den åksugne. Jag vet dock inte om frugan godkänner det här...
Han varvar dessutom så mycket att regulatorn måste gå sönder för det kommer eld ur skorstenen haha!
Fasen vad fint vi haft det...
Och jag saknar ljudet från vår GPR Tunder Line slip on. Ni vet när folk kommer på sin motorcykel och liksom måste varva lite innan man stänger av den...? Det är precis som att det inte går att stänga av den utan den åtgärden...? Man måste inte göra så - men man gör det iallafall för att man inte kan vänta till nästa gång man får höra det.
Så ser/hör ni mig göra det någon gång så vet ni att man inte måste göra så!
Duktig nå djävulskt!
Två önskningar jag har. Dels att få bli så här duktig. Jag är ingen erfaren hojåkare - men begriper innebörden och
svårigheten att köra en Goldwing på det viset!
Andra önskningen är att få åka på en sådan där väg! Ja ja, visst önskar jag mer mer saker i livet - framförallt viktigare, men ni förstår vad jag menar.
Avgasförgiftad fartdåre fryser arslet av sig
Nu var det länge sedan jag körde hoj och mina ansträningar till trots så har det inte blivit av än. Så idag när A styrde kosan mot Mora i morgontimmarna drog jag på mig skoteroverallen för vad som skulle kunna vara den sista hojdagen i år.
Termometern stod på 1,1 grader celcius, frosten låg på gräsmattan och rutorna på dagisbilen fick skrapas. Men åka hoj, det skulle jag...
Under tiden som jag klädde på mig så öppnade jag garagedörren för att knuffa ut den och starta den. Men lat till naturen ställde den precis utanför och efter bara ett par sekunder så var garaget fyllt till brädden med avgaser. Så efter att ha sanerat lungorna så lyckades jag åka iväg.
Men hur mycket rubriken än må antyda att det var lilla rumpan som frös så var det nog bara halsen som tog lite stryk.
Jag hade ändå bara åkturen hem i åtanke! Och eftersom jag vet att det kommer vara behagligt varmt då så fryser jag gärna en stund på morgonen!
Jag tro den får vara med på bild också faktiskt :-)
Förhoppningsvis så har vi råd att kita hojen lite under vintern. Så har hon tur så har hon fått en mindre rumpa och en snygg slimmad "kjol". Något i stil med detta:
Sent omsider
När vi vaknade på söndagen så var det som tur var klart och fint väder. Vi kokade kaffe och gjorde mackor sedan satte vi oss i sadeln och gav oss ut mot Kustvägen. Vi stannade längst ut vid havet i Galtström och njöt av det kluckande vattnet och den milda vinden som kylde solens strålar när de närmade sig våra skoteroveraller.
Det var en riktigt fin stund och vi fick besök av två svanar som fick vara med på ett hörn gifflar.
Efter vi varit där ca trekvart, en timme så körde vi via Myre och in till stan igen för att spisa lite McDonalds innan vi avslutade turen hemma igen.
Ännu en fin dag även fast kustvägen var aningen skumpig.
Wooohooo vad jag har roligt!
(Hoppas bara att det blir bra väder i helgen så kanske The Mrs och kan följa med)
Är alla oljeråttor sopor och idioter?
Nog för att jag är oduglig på det mesta - men bara tills jag lärt mig det det gäller, dock!
Igår innan vi skulle åka en sväng på hojen i sällskap med svärfar (roligt initiativ sväris) så kände jag på kedjan och minsann var den inte lite slak. Så jag tänkte att spänna kedjan kan ju inte vara världens grej utan plockade fram skiftnycklar och började dra och pusta.
Men icke skulle det lossna för mig så det var bara att sätta tillbaka sprinten för att förhindra att göra en "Makkan * ".
Så idag under lunchen så tog jag mig tid att åka till Northbike för att fråga hur det skulle göras. Efter fem minuter av folk som sprang förbi mig så tänkte jag att nu är det slut på det artiga väntandet så jag högg närmaste oljeråtta (lånat uttryck) som kom i min väg. Givetvis så var det också den tröttaste av dem alla.
Jag "- Får jag ta lite av din dyrbara tid i anspråk?"
Han "- Ja vadå´rå...? (med slöa ögon)
Jag "- Jag måste fråga hur jag ska göra när jag ska sträcka på kedjan på min ER-6:a. Jag har precis köpt den och har aldrig sträckt en kedja förut?
Han "- Jaha...?
A men säger man så?! Ska man inte sprätta upp ur stolen och säga ".Men vad kul att du köpt just en sån!", och sedan börja bygga på en gemensam plattform osv osv. Eller gäller det BARA när man ska sälja saker?!
Han kan ju i alla fall säga "Visst ska jag hjälpa dig med det. Det är rätt enkelt när du väl lärt dig!"
Jag "- Ja du kanske kan komma så ska jag visa dig på den som står två meter bort vad jag menar...?
Han "- Var är det då?"
Men då håller jag på att ge honom en smocka och säga "Ja, jag kanske har kommit fel. Men är det inte här ni lagar motorcyklar?".
Jag förklarade vad jag hade gjort då jag inte kyckades men får till svar att det "bara var att ta i mer".
Jag "- Så det är ingen fara att man pajar nåt om man tar i för mycket, eller gängar lös den för mycket eller så?"
Han "- Nä men går det sönder kan ju vi laga det!"
Ja, kan ni det?!
En i det närmaste perfekt dag, fylld med fart och fläkt, ormar och karuseller
Vid 9:30-snåret så anlände morsan och Fii´kii (han har ett namn, det är egentligen Fredrik, men ungarna har haft lite problems med rullande r osv så i väntan på bättre uttal...) som skulle spendera större delen av dagen med barnen medan vi skulle "slå vägarna" igen.
När klockan var 9:55 så la vi väg 331 för hjulen och åkte iväg mot Sollefteå. Den vägen var också rätt skoj att köra får jag säga. Vi har hunnit med att se både det ena och det andra. Vet ni att det finns en skog strax förbi Viksjö som heter urskogen? Det var riktigt så att man tänkte att där bor alver - precis som i Sagan om ringen. Skithäftig skog!
Dessutom så åkte vi förbi några sjöar där man bara ville tvärbromsa för slita fram kameran men minnet får bli min stillbild.
När vi kom till Sollefteå så jagade vi en restaurang på Nipanområdet och när vi väl fann den så skulle den inte öppna än på en halvtimme. Då fick det bli downtown Sollefteå istället. Vi parkerade och irrade runt innan vi bestämde oss för en pizzeria med gudomliga pizzor.
Sedan smög vi ner till stadsparken och slog oss ner vid randen av Ångermanälven för en kopp kaffe på maten. Vi hann njuta en stund också, om än en kort stund. Det skulle visa sig senare att det skulle bli mycket mer njuta av!
Så med lite koffein i kroppen så satte vi oss i sadeln igen och började resan hemåt. Från att ha frusit kronjuvelerna av sig i det kalla, klara morgonvädret så var det nu betydligt behagligare och det var som perfekt körväder - än en gång.
Med fulla spätt så kom vi snart till en rastplats en bit innan Graninge. Och banne mig om det inte påminda om rastplatsen vi valde förra söndagen när vi var ute. Döm själva från korten (tyvärr så blev det inget kort på bron som var där:
Och när vi precis hade parkerad bredvid bänken där vi skulle ficka så dök den första ormen upp. Och clever som jag är så säger jag så där halventusiastiskt till A, "- Titta en orm!". Och vipps så hade jag kunnat förstöra den fikapausen. Det dök upp en till orm senare...
Vi drak lite kaffe, åt en macka och viftade bort myggen. Men tack och lov för skoteroverall - och halsduk.
Men efter det började tiden sina. Barnens farmor och farbror skulle på fotboll så vi hade ju en tid att passa.
Men vi fick många roliga timmar och det var lyckat som vanligt!
Jo, och som mer regel än undantag så tog A sig en sväng på egen hand när vi kom hem. Turerna blir längre och längre och svängarna järvare och järvare :-) Men det finns inget som helst tvivel på att A ska klara det där "på riktigt".
Tack så mycket för hjälpen!
Ska det bli nåt imorgon?!
Varsel for Timrå Kommun lørdag 16.08.2008
Morgen kl 6 - kl 12
10° |
Lettskyet. Svak vind, 2.0 m/s fra vest-nordvest. 0 mm nedbør.
Dagtid kl 12 - kl 18
20° |
Sol. Svak vind, 2.3 m/s fra nordøst. 0 mm nedbør.
Kveld kl 18 - kl 24
18° |
Sol. Svak vind, 2.8 m/s fra øst-sørøst. 0 mm nedbør.
Dagen so far
Vi svängde höger på väg 86 mot Bispgården och där är det alldeles uuuunderbar utsikt över Indalsälven med kuperat och härligt landskap. Dessutom relativt lättkörd och välskött väg. Att det luktar skit genom hela Indal fick man liksom ha överseende med.
Det enda vi inte kolliderat med är fåglar annars började färden med en humla modell knytnäve som slog mot mitt adamsäpple, sedan när vi kommit till Sillre så dämpade vi farten för att kunna kommunicera lite. Ögonblicket efter jag stängt visiret så kom en dagslända stor som ett litet propelerplan och nästan slog en spricka i visiret. Men tack vare alla luftburna insekter så var mellanmålet räddat...
Efter Sillre gjorde vi helt om och vände tillbaka till Brudsjön där vi sett en skylt om badplats osv. Och när vi väl var där så hade vi upptäckt paradiset. Nåväl, åtmistone om man ska inskränka paradiset intill en landsväg.
Vi tog plats på en gammal vägbro där vi på ena sidan hade en bäck som porlade och på den andra var det utsikt över sjön. Som tur är så är vägen sparsamt trafikerad så vi kunde ligga och lyssna på susen i säven och porlandet i bäcken.
Det var en fin halvtimma, fyrtiofem minuter med kaffe, macka och en liten kaka. Livet när det är som bäst... om inte barnen är med det vill säga!
Efter rekreationen så återvända vi hem och körde samma väg.
Tack så mycket pappa och Kicki för att ni tog er tid - det var värt otroligt mycket!!!
Här kommer några alster förresten (just klick on the bilds);
Begrundan i 110 km/h
Men det är knappast någon enastående upplevelse att göra det i det humöret jag var på.
Så vad var inte bättre än att ta det lite lugnt och kanske fundera en stund..? Jag åkte en sväng men kom på att jag skulle ta mig ut till deltat. Jag tog första bästa tillgängliga ställe och fick komma helt avsides.
Jag satt och funderade lite och tittade ut över vattnet. Jag passade också på att ta ett par kort på hojen, även om det kan bli lite tjatigt.
På vägen hem så åkte jag hem via E4:an. Och mitt på bron över vattendraget så var det alldeles som om en mås skitit på mitt visir. Men ni vet, när något är så nära så kan man inte riktigt fokusera med blicken. Men när jag kom hem så satt
ett helt stim med myggor på visiret.
Bytt är bytt och kommer aldrig åter! "Näee, men vi har stulit ditt..."
Jag fick med mig hälften av det jag hade tänkt från shopen och började jaga systemet. Jag fick tag i "Acke" som började söka. Han ville minnas att han sett min kartong så sent som igår eftermiddag. Han var borta en bra stund och kom sedan och såg aningen skamsen ut.
"-Näee, men vi har stulit ditt system!"
En av demohojarna ska säljas så ena säljaren hade beordrat att mitt system skulle monteras på demohojen eftersom den inte heller hade original och den hojens originalsystem var borta. Nå väl, jag skulle få ett nytt system, det som hörde till demohojen så de skulle ringa mig när det var klart. Jag hängde inte riktigt med i logiken och mattematiken där, men men.....
Det känns som att allt tjat om att jag skulle få montera det mysigare systemet liksom slog mig i ansiktet - "bytt är bytt och kommer aldrig tillbaka".
Gissa vem som fick ligga igår?!?!?!?!
Både till och från jobbet faktiskt! Jag svängde av i Bydalen på väg till jobbet och tog vägen genom Haga/Bydalen på vägen hem. Det är gott om cirkulationsplatser och av-/påfarter där man verkligen kan luta hojen och bara trycka på lite.
Faan vad jag har kul!
Här är The motorcykel;
Garage, garage på gatan där. Säg vilka som lyckligaste...
Tuppen ja!
I fredags köpte vi den! Oskjutsad, osedd (nästan) och bara en dag tidigare helt otippat.
I lördags var det dags att hämta den tillsammans med nya hjälmar och nya skor till A. Vi tog en liten tur eftersom vi inte hade barnvakt så länge men vi hann känna på det goda livet i alla fall!
Å faan vad glad jag är. Jag har världens bästa fruga - men det visste ni nog om redan!
Dessutom så låter den inte som en plastraket med det nya slip on-sustemet som vi (jag) köpt. Den morrar så där o-sportigt. Det satt ett BSM-slip on på demohojen men de hade inget kvar så de monterade ett ännu vråligare. Och om sanningen ska fram så vet jag inte ens märket på det haha!
Den är så jväla skön att köra dessutom. Sitter som en smäck mellan mina ben. Bara den kunde bli inkörd snart :-)
Det kommer lite bilder på oss senare. Men så här ser den ut: