De senaste dagarna - i ord och bild
Ja de senaste dagarna har inte varit något att klaga på direkt. Otrrrrrroligt fint väder, som Tilde skulle sagt. Och inte desto mindre roligt med ungarna i badet. Vi har faktiskt fortfarande inte tagit årets oskuld på sjö- eller havsdopp, och med hänsyn taget till dagens weather så dröjer det nog några dagar till.
Men hursomhelst. Vi har spenderat de två senaste dagarna på sporthallsbadets vattenrutschbana eller på botten av mellersta bassängen, åtminstone jag. Barnen har sett det som sin uppgift att få den här flodhästen på havets botten :-)
A var ju på gatupesten i torsdags och då var Svedda på besök. Han kom nog härifrån med livet i knappt behåll haha!
Igår så stökade jag på under förmiddagen och fixade med badväskan sedan var vi in till badet igen som sagt. Vi utnyttjade det fina vädret till max så när molnen hopat sig och solen was nowhere to be found så åkte vi hem, runt 16:30-snåret.
Det var tänkt att jag skulle bränna av ett träninspass sådär på fredagseftermiddagen men min träningskompis, ingen nämnd, ingen glömd, men vi kan kalla honom "Johan", hade missat att det inte var genomförbart. Men för att han inte ska få för dåligt samvete så kan kan säga att det var tur, för gnistan hade liksom försvunnit med högsommarvärmen.
Vi söker alla efter ett sätt att svalka oss från sommarvärmen..., eller? Jag och barnen har vårt sätt - närmaste vattenhål.
Hilding, som tvingats vara ute i värmen av säkerhetsskäl, han söker skugga varhelst den visar sig.
Men hursomhelst. Vi har spenderat de två senaste dagarna på sporthallsbadets vattenrutschbana eller på botten av mellersta bassängen, åtminstone jag. Barnen har sett det som sin uppgift att få den här flodhästen på havets botten :-)
A var ju på gatupesten i torsdags och då var Svedda på besök. Han kom nog härifrån med livet i knappt behåll haha!
Igår så stökade jag på under förmiddagen och fixade med badväskan sedan var vi in till badet igen som sagt. Vi utnyttjade det fina vädret till max så när molnen hopat sig och solen was nowhere to be found så åkte vi hem, runt 16:30-snåret.
Det var tänkt att jag skulle bränna av ett träninspass sådär på fredagseftermiddagen men min träningskompis, ingen nämnd, ingen glömd, men vi kan kalla honom "Johan", hade missat att det inte var genomförbart. Men för att han inte ska få för dåligt samvete så kan kan säga att det var tur, för gnistan hade liksom försvunnit med högsommarvärmen.
Vi söker alla efter ett sätt att svalka oss från sommarvärmen..., eller? Jag och barnen har vårt sätt - närmaste vattenhål.
Hilding, som tvingats vara ute i värmen av säkerhetsskäl, han söker skugga varhelst den visar sig.
Kommentarer
Trackback
