Neanderthal

Ja vad låter det som? Ett helt normalt trettioårs-firande såklart. A fyllde 20+ igår och jag och Johan & Cola hade jobbat ihop en liten plot mot henne. Hon trodde att vi skulle äta hemma och hade på eftermiddagen fått veta att barnen skulle sova borta.

Vi bestämde att vi skulle åka till stan och äta. Vipps så dyker J & C upp oanmäld och våra snärjande planer kunde sättas i verk. Måltavlan var på plats, fällorna utplacerade. Nu skulle nådastöten delas ut!

Innan avfärd hotade vi med Wifsta/Östrand och bio, bowling och laserhall. Även sushibar var uppe på tapeten...

På väg in till stan så inmundigade vi varsin cider. Lagom tills vi skulle slå ner rövarna på restaurangen så hade min syn försämrats avsevärt. Vi beställde maten och allt verkade frid och fröjd. Någon klagade högljutt på att det blev både skinn och sedimentering på min första öl samtidigt som denna hela tiden skulle flasha sin förbaskat fina ny-pinade tatuering.
När vi hade ätit oss proppmätt på Lasuna nan och diverse kulinariska rätter och alcohol beverages så skulle vi än en gång ta hjälp av snorkfröken för att beställa efterrätt. Nu är det väl inte så att jag och A springer där flera gånger i veckan men hur ofta ändrar egentligen en restaurang sin meny?

Ta Ming som exempel. Det är mer än 15 år sedan jag åt där första gången. Ingenting, verkligen I N G E N T I N G har ändrats på Menyn där. Jo, man får inte längre röka där.

Hur som haver. Vi skulle beställa den förhandstippade favoriten Milky Way men snorkis sa att det inte fanns nån sån på menyn. A som fann sig jäkligt snabbt sa att vi kanske skulle få titta på menyn igen så vi inte beställde något som vi kanske inte skulle tycka om.

Snorkis kom med en meny och pep därifrån illa kvickt. Jag slog direkt upp sidorna med efterrätter och döm om vår övervåning när där står klart och tydligt att den finns. Vi hann knappt dra efter andan för att förbereda vår klagosång förrän nästa servitris dök upp och frågade om vi hade problem med Milky Way.

Efter att ha avklarat samtalsämnen som kränga försäkringar, etniska minoriteter och det aldrig inaktuella ämnet tatueringar så pröjsade vi kalaset och begav oss till Cooper, eller om det heter Copper & Co eller Storgatans Bar & Kök... Om detta tvista de lärde. Där beställde jag en kärringdricka och de andra beställde lite mer traditionella drycker. Då vi var klara så hade några i sällskapet uppmärksammat att servitrisen hade samma BMI som Barbie och ungefär samma kroppshydda. Under en ansenlig mängd minutrar så ägnade sig våra spritförgiftade neandertalhjärnor åt att avgöra huruvida hon var naturligt utrustad eller om det var siliconpattar.


Det lät sig inte dröja länge innan vi kunde börja häckla halva omgivningen. Vid bordet bredvid sitter sex killar, eller fem killar och en... Ja hon såg ut som en karl men skrattade som en kärring. Men mina pengar lägger jag på att det var en kille iallafall. När solen sedan hade sänkt sig bakom Norra Berget och vi blev påminda om att det var mer vår än sommar ute så bad vi Herr Ober om lite värme ur gasolvärmarna.
Om jag inte minns fel så var de exakt orden som kom ur A´s mun "- Är de här bara dekoration eller funkar de?"
Peabrain sa att han skulle slå igång dem alldeles strax. Men sedan är det det där med tidsbegrepp.
Hur länge är en stund? Två snartar och tre strax... Hur lång tid är en strax? Tre ögonblick?

Nåja. När vi hade beställt in och druckit upp ytterligare varsin öl så var det så dags att bege sig till nästa ställe. Genomfrusen som en direkt följd till att Peabrain inte hade hållit vad han lovat så var A nu ganska sugen på att få säga ett par sanningens ord till honom. Men han höll sig undan och tur var väl det för honom!

Vi tog ut en slant ur den där fantastiska luckan i väggen och avslöjade var vår kosa skulle styra.


På Casinot hade vi också så förbaskat roligt med alldeles för många "blogg moments" som A uttryckte det! A spelade en del Black Jack. I början fick hon lite goda spelartips från en herre som säkerligen inte var på Casinot för första, eller sista, gången. Det blev en del dricka och gamla återseenden - och inte minst styrdans a la Dirty Dancing i svettiga lokaler. Sedan spelade vi lite moderniserade Enarmad bandit där A vann 600 riksdaler.

Än en gång skulle hon ta plats vid Black Jack-bordet. Hon spelade..... jämnt. Vann, förlorade, vann, förlorade unt so weiter. Efter en stund så kommer en äldre karl och sätter sig bredvid.
A får två åttor och satsar på en split då karln säger "-Fränt!" Schysst reaktion, tänker jag. Varpå han nämner att det var fränt gjort igen. nu gick det skapligt. hon förlorade på ena handen och vann på den andra.
Då säger karln "- Är du dum i huvet?!"
Men det skulle snart visa sig att det var han som var dum i huvet efter att ha stått och lyssnat på croupiern i typ tjugo minuter älta "-Visa för kameran vad du menar!" Då vänder sig A sådär iskallt som bara hon kan och undrar om det inte är han som är dum i huvet som inte klarar den enkla uppgiften att vifta med handen.

Kvällen började lida mot sitt slut och vad passar inte bättre än ett flottigt mål på Max. På väg dit över gropiga byggområdesvägar, mitt i mörkret så möter vi en moped som står och varvar.
Jag brister ut och säger "- Kola! * ", på det mest dialektala sättet vi har. Nä, vaför då, svarar den kvinnliga föraren med en skrikig röst. Vi brister ut i skratt! Jag skrattar för att hela jag är glad som tokfan och över chocken att jag är så förbannat gammal. Vadå, finns det tjejer som kör moppe? Ja just ja, nu finns det ju såna där scooters med variator å allt. Innan vi skiljdes åt så fick vi senaste uppdateringen beträffande "kolning". Det är gubbigt!

När Johan fått sin och Colas mat så är det min tur. Medan jag står där så börjar han och Cola äta sina burgare. Just i stunden så känns det smått komiskt eftersom jag är något av en sloweater emedan Johan är en fasteater. Han signalerar att han börjar äta och det utbyts en hel del gester.
Men mellan oss sitter ett sällskap som tar jäkligt illa upp av att Johan ropar " Markus!" Tjejen i sällskapet vänder sig mot honom och frågar om Johan tror att killen bredvid henne heter Markus. Ja vissa är lättstött må man säga...

När vi sedan tror att vi ska kunna börja varva ner kommer ett nytt sällskap och sätter precis bredvid oss. En av tjejerna är full som en alika och verkar fått ögonen på Johan. Om det är resultatet av hans attraktiva nuna eller lyckan över att hon lyckas fokusera blicken får vi hålla osagt. men jag såg nog att Cola kokade av svartsjuka ett litet tag där hahaha!

I stora drag - en satans förbannat jävla skitlyckad eftermiddag och kväll!!!

* = Kola [kåå:laa] (med ett L långt ner i gommen) Att låsa fast sitt hjuldrivna fordon med bromsarna och rusa motorn i varv för att sedan släppa koppling och på så vis frammana att det eller de drivande hjulen börjar spinna på in plats