Neanderthal

Wooohooo! Äntligen får jag några nya textrader att nynna på när den musikaliska tristessen slår till!

Inte bara världsartist utan även den som förgyllde min och ANgelicas vigsel - och jag undrar om inte det ringer högre?! Är han inte Sveriges Viggo Mortensen också? Irriterande att de båda ser så förbaskat bra ut också!

... av hur de är. I ett klipp på några minuter kan man lät låta sig roas av hans egenheter. Men i längden, på samma gym... skulle man då inte önska att man kunde rå på den gamla snuten och få ett slut på det hela?

Snacka om att visualisera, snacka om mentalt tränad. Förutom, säkert, ett par rätt bra medikamenter och en genpool alla grabbar sannolikt inte skulle avböja att ta sig ett dopp i så besitter han nog en skaplig mental vilja.

IQ... not so much. Eller som han själv skulle säga; "Notting but a peanut!"

I början när barnen var små så brukade jag klänga i trappen, hoppa upp och ner i soffan och hoppa runt på stolar och bord medan jag gav ap-liknande läten ifrån mig. Och ungarna fullkomligt älskade det!

Nu förtiden så ägnar jag mig mer åt att göra dem osäkra och rädda så jag spriger runt ibland och låtsas till min stora förtjusning och barnens stora förtret att jag är en levande död - en zoooooombie.

Igår när det var nattadags för barnen så vankade jag av och ann i mörkret uppe på barnens rum och skrämde deras lekamen kritvit. Jag hade precis sängt dörren inne i Novas rum, fått Nova att gå med på min djävulska plan, och stängt in mig i hennes garderob.

Neo kommer in med ett svärd i högsta hugg och börjar sondera terrängen. Genom glipan mellan dörren och karmen ser jag hur det lilla pojkebarnen sakta och säkert går in i rummet intet ont anande om vad som lurar i sin storasysters garderob samtidigt som hans självförtroende växer med varje steg.

Jag hör honom säga "Pappa, jag vet var du är!" och kan konstatera att han inte har den blekaste aningen om vad han pratar om. När jag inte längre ser honom så sliter jag upp dörren och stöter ur mig ett avgrundsvrål som säkert skulle få Yetis bleka päls att bli transperent.

Pojken ifråga hoppar rakt upp, svärdet vajar som ett långt grässtrå på en åker och han skriker för
full hals "Aaaaaaaahhh-aaaahhhhhhh!", och springer däifrån och in på sitt rum.

Vi skrattar åt saken och börjar varva ner för att förbereda snar djupsömn. Den gode modern kommer in på hans rum och vi säger alla god natt. När jag hunnit två steg utanför Neos rum och får en konstig känsla i kroppen så kliver min äldsta dotter från mitt första äktenskap fram och skriker "Buh!"

Jag blir så jäv-a rädd att jag får lust att slita ur mitt hjärta, köra upp det på en gaffel och lägga det i frysen i avvaktan på att det ska sluta bulta frenetiskt. Helvete vad hon kan skrämmas!

Ja som jag gav en liten hint om i fredags så blev det fredagsmys på tu man hand med lilla frugan, the Mrs, Gumman, flamman, käringa. Vi var på Tandoori House efter jobbet och avnjöt en underbar middag i form av sprakande upplägningsfat och brännande het kyckling.

Det är faan den godaste maträtt jag ätit - Madrassgryta!


Angelicas Tikka Misala


Efter en relativt snabbt avklarad middag med caaaaandles och wine så rusade vi i det regnruskiga vädret upp till Filmstaden för att avnjuta 2h och 38 min effektkavalkad i form av katastroffilm a la Roland Emmerich.

Klart sevärd film allra helst om man är en effekt-junkie. Men man kan inte låta bli att fundera hur nästa katastroffilm kommer se ut. Jag menar, värre än så här blir det inte om man inte ska se till att spränga hela jordklotet och tvingas bygga rymdfärjor som ska ta de sista överlevande människorna till en avlägsen planet
för att börja konsumera den planetens tillgångar.

Och det var aningens håglös som man stundtals satt och tittade på den. Hur skulle man själv betee sig vid tids ände?

Så apropå katastrof... den får 4 av 5


Efter avslutad film så åkte vi hem och tog en månskenspromenad med Atlas. Ja... man såg ju inte månen för alla moln men vi kunde föreställa oss hur det skulle vara.

Kvällen i det hela taget får högsta betyg. God mat, bra film och några av våra bästaste Vänner!

The end of förmiddag as vi känner den. Och nu har jag inte bara dels en lunchdejt att se fram emot utan också lite kvällsaktiviteter. Nej nej, pervo där! Inget sån´t!

Jag återkommer mer med vad som hände...

Lööv u mens the päär kok!

Jag har nog aldrig haft något emot henne eller ens en åsikt. Men idag när jag snabbt plöjde igenom alla bloggarna jag sporadiskt läser så kom jag såklart in på brorsans blogg.

Han hade som vanligt (får nog se upp med honom för antingen blir det en osund "Stalker" av honom eller så gifter han sig och blir Mr Avril Lavigne och flyttar till "US and A" så man aldrig får se honom igen) ett klipp med Avril.

Så nu när det är så lugnt på jobbet - åtminstone telefonmässigt - så bestämde jag mig för att slå på en spellista på Youtube med Avril. Och banne mig har inte pojkj-keln rätt?! hon är ju riktigt bra. Hon gör ju inte bara mellanstadie-rock utan kan ju göra rikigt bra låter med en mogen röst och känslomässiga inspel.

Det kan bli mer av Avril i mina lurar framöver!

Imorgon ska jag dra mitt strå till stacken för trivsel och umgänge på jobbet. Den veckovisa fredagsfikan närmar sig och jag brukar ha som mål att baka något själv. Det är ju så mycket roligare när folk har med sig nåt som de lagt ner lite tid och eftertanke på.

Med en skaplig prestationsångest efter förra gången, som i o f sig var rätt länge sedan, då jag bakade en slags kladdkaka med kokostäcke som folket än idag pratar varmt om så tog jag hjälp av proffesionella händer.

Tjaaa... jag låter bilderna tala för sig själv. Nu när de snart har svalnat så ska jag bara smaka och låta familjens mest kräsna smaklökar göra ett utlåtande. Jag återkommer...


Självklart! Det som kan slickas rent ska slickas rent!

Resultatet (bildmässigt):


Inte så fluffiga som de ska vara. Det kan bero på att fettmängden är för hög eller att jag inte hade så mycket smet i formarna. Oavsett smakmässigt resultat så hade vi en trevlig stund tillsammans och det var så skönt att slippa TV å allt.

Ja det kan man säga att jag har gjort. Två pass på 12 timmar.

Igår dröjde jag mig kvar på jobbet en stund för att invänta min jobbarkompis tillika "Ironbug" David.
Ni som inte träffat mig på ett tag och ni som egentligen inte bryr er ska veta att jag är "hemlös" för tillfället och får helt förlita mig på gymvärldens soppkök - Gold´s Gym i Sundsvall.

Så när han flexat klart så åkte vi i Skammen till Gold´s för lite bröst och mage.


Det gick sådär kan man väl säga. Fortfarande svag efter alla veckor med snor i näsan och whiskeyröst.
Men vi hade trevligt i alla fall och det är ju huvudsaken. Ja sånär som vid ett fillfälle när han skulle ge mig
nervskador på en vibrationsplatta!

Imorse så tog jag ut en friskvårdstimme och tränade lite axlar på exakt samma härbärge. Man blir liksom mätt men det smakar illa.


Inga topprestationer men gud vad skönt att vara tillbaka igen.

Idag så hade vi bokat dejt på Café Charm för att kunna se varandra djupt och innerligt i ögonen och fly vardagen
en liten stund. Sagt och gjort så beställdes det Budapest och Brownie med utsökt, men förmodligen inte fair tradat, kaffe.

Men vad tiden går fort och vad lite blir gjort. Vipps så hade jag stulit ca 15 minuter av arbetsgivaren och var tvungen att dra min sargade lekamen tillbaka till förvärvsarbetet.

Men jag kan fortfarande dra mig till minnes hur det smakade...