Bonus pater familia
Nu börjar de där senimentala, klichéomspunna inläggen komma.
Som i ett töcken vaknar jag på mornarna. Trött som aldrig förr. För de av er (för att försvenska ett amerikanskt sätt att prata på) som känner mig sedan gammalt vet att när John Blund kämpar på med hela världens barn så brukar jag välja toalettgolvet för en stunds återhämtning så jag kan fortsätta umgås med mina vänner och bekanta.
När sedan morgonen gryr har jag varit uppe i god tid för att väcka tuppen. "Ingen trött och tristen såhär på morgonkvisten", har varit mitt motto.
Men på senare år, utan att botanisera bland alla de orsaker som kan finnas, så har jag på nåt sätt lyckats vända hela smeten - på gott och ont.
När allt kommer omkring, och oavsett hur trött jag må vara, så är alltid lyckan att få ha en så underbar familj som jag har. Tänk vad fantastiskt oförstörda barnen är.
Min äldsta dotter från mitt första äktenskap (för att citera en väl okänd glad och trevlig gringubbe) riktigt lyser när hon utvecklas, när hon får göra något hon älskar. Vit som en snö och så oskuldsfull.
Min första son har en otroligt fin egenskap att verka kunna glädjas åt allt. Han kan sussa i djupaste REM-sömn för att sedan vakna med ett knyck, bränna av det bredaste leendet jag sett, slå upp ögonen och se mer vaken ut än killen i Visin-reklamen.
Det är som damerna älskar att skylta om på dagvården (daycare på engelska borde väl bli dagvård?).
"Ett barn är som en tom flaska, livet fyller flaskan."
Även om det kanske inte alltid märks så håller jag på att kämpa stjärten av mig för att fylla den delen av flaskan på bästa sätt. Mitt mål från denna dagen är att barnen ska bli allt jag är - men myyyyycket bättre.
"Det är lättare att ljuga för sig själv, än att ljuga för andra" That´s my koan. Från och med nu, så är det min koan.
Jag hoppas jag ska kunna vara bonus pater familia i mina barns - och min frus - ögon.
Som i ett töcken vaknar jag på mornarna. Trött som aldrig förr. För de av er (för att försvenska ett amerikanskt sätt att prata på) som känner mig sedan gammalt vet att när John Blund kämpar på med hela världens barn så brukar jag välja toalettgolvet för en stunds återhämtning så jag kan fortsätta umgås med mina vänner och bekanta.
När sedan morgonen gryr har jag varit uppe i god tid för att väcka tuppen. "Ingen trött och tristen såhär på morgonkvisten", har varit mitt motto.
Men på senare år, utan att botanisera bland alla de orsaker som kan finnas, så har jag på nåt sätt lyckats vända hela smeten - på gott och ont.
När allt kommer omkring, och oavsett hur trött jag må vara, så är alltid lyckan att få ha en så underbar familj som jag har. Tänk vad fantastiskt oförstörda barnen är.
Min äldsta dotter från mitt första äktenskap (för att citera en väl okänd glad och trevlig gringubbe) riktigt lyser när hon utvecklas, när hon får göra något hon älskar. Vit som en snö och så oskuldsfull.
Min första son har en otroligt fin egenskap att verka kunna glädjas åt allt. Han kan sussa i djupaste REM-sömn för att sedan vakna med ett knyck, bränna av det bredaste leendet jag sett, slå upp ögonen och se mer vaken ut än killen i Visin-reklamen.
Det är som damerna älskar att skylta om på dagvården (daycare på engelska borde väl bli dagvård?).
"Ett barn är som en tom flaska, livet fyller flaskan."
Även om det kanske inte alltid märks så håller jag på att kämpa stjärten av mig för att fylla den delen av flaskan på bästa sätt. Mitt mål från denna dagen är att barnen ska bli allt jag är - men myyyyycket bättre.
"Det är lättare att ljuga för sig själv, än att ljuga för andra" That´s my koan. Från och med nu, så är det min koan.
Jag hoppas jag ska kunna vara bonus pater familia i mina barns - och min frus - ögon.
Kommentarer
Trackback
