Peptalk

"Nä, jag brukar köra på känsla....", jag åtekommer till det där.....

Igår när jag stulit tillräckligt med tid från min arbetsgivare och flexat ut kl 16:00 så rattade jag det tyska sorgebarnet mot templet. Fortfarande trött efter de senaste nätternas sviter kände jag att framsida lår kanske inte var det rätta passet idag. Max-set å allt! Nä fy fan hellskotta. "Det får bli lite disco idag", tänkte jag.

Men väl anlänt till studion så möter jag allas vår Bengt. Sannerligen en livsbejakande människa som säkert uppfattas som oseriös av många. Men han liksom SAK-Bosse (vila i frid) har faktiskt en hel del filosofiska uppslag när dimman lagt sig.

Vad är han, 51 år? Och har som mål i år att komma i riktigt bra form till sommaren. Till saken hör att han sitter där i soffan där man alltid hittar honom och ser ut att vara i hygglig form faktiskt. Biceps formligen hänger men låter ingen misstas för omvänt gäddhäng.


Efter en kort pratstund så är min trötthet som bortblåst. Under tiden som jag är inne hos brottarna och byter stass så tänker jag på vad jag skulle sagt till Bengt i början av vårt samtal - om jag inte ständigt blivit avbruten av hans insiktsfulla ord.
"Nä, jag brukar köra på känsla. Skulle ha kört framsida lår men är lite trött, så jag tror jag kör nåt lättare". Men det känns plötsligt inte aktuellt längre. Man kanske inte ska känna efter så förbannat jämt..... Hugg i ba´!

Efter ett fruktansvärt pyramid-cirkeltränings-a-la-max-set pass så kan jag inget annat göra än att känna efter idag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0