Neanderthal

Det där med att vara särbo skulle för mig vara rent ut sagt förödande, ur ett hälsoperspektiv.

Under de tio år - jepp, ten it is, vi firade arslet av oss i fredags (återkommer om detta) - så har jag varje gång, alltså VARJE gång, legat sömnlös så fort hon lämnat hemmets trygga sköte. Det verkar som att jag

1. blir fylld med energi

2. fylls av en tomhet större än Marianergraven

I ett tappert försök ska jag ge mig på att reda ut orsak och verkan.

Fru åker iväg på jobbresa. Make blir kvar hemma. Kvällen kommer och kroppen jobbar på högvarv. Make till pigghet som sällan skådas under resterande del av året.

Jag ligger vaken in på sena natta utan en tillstymelse till lägre hjärtrytm. Morgonen efter och resten av den dagen följs av outgrundlig trötthet efter tre till fyra timmars orolig sömn.

Vad skulle särboskap innebära för mig? Skulle insomnia vara ett allmäntillstånd för mig?

Nä, tacka vet jag att få somna in vid gummans sida varje kväll.

Ska jag hitta något positivt så skulle jag nog bli av med några överflödiga kilon till följd av att ha somnat i maten dagarna i ända.