Trodde jag hade stulit en cykel...
En onsdag för två veckor sedan så åkte vi och kollade på en begagnad cykel som vi hittat på Blocket. Cykeln var ämnad för Angelica och när vi kommit i kontakt med säljaren och hennes mamma så kom vi på att barnsitsen kanske inte riktigt skulle få plats p g a alla vajrar osv.
Efter att ha prutat 200 spänn så fick vi låna hem den för att kolla. Det var ju skitsnällt, men mamman tyckte det var helt ok eftersom hon och A hade hunnit bekanta sig med varandra och det visade sig att hon kände halva släkten och kände halva vår gata.
Så vi kom hem, sisten satt som en smäck och dagen efter tänkte vi göra rätt för oss och betala...
Så i två veckors tid har jag ringt dem tre gånger per dag, typ, men inte ett svar! Jag mailade dottern (som jag mailat tidigare via Blocket men har inte fått svar.
I eftermiddags så ringde det på A´s mobil! Då var det mamman som ringde - från Jönköping. Hon sa att det hade ringt så mycket på cykelannonsen och de visste inte vad de skulle svara pressumtiva köpare.
Jag har ingen aning om hur spekulanterna kommit fram, när jag ringt på dygnets alla timmar utan att de svarat. Ett tag trodde jag att vi hade stulit cykeln. Det var ju inte gärna så att man åkte förbi deras brevlåda och dumpade pengarna heller... Ni hajar varför, hoppas jag.
Men imorgon, om dotra kan hålla sig hemma, så är vi skuldfri.
Det finns folk till allt!
