Mjäkiga människor

Finns det egentligen något värre än mjäkiga människor? Allra helst om de jobbar på dagis/förskola/skola.
Med mjäkig menar jag personer, oftast av det täckta könet, som inte har en fast hand med barnen och ger intrycket av att kunna manipuleras enklare än en hund. De står där när man ska lämna barnen och deras ansiktsuttryck fullkomligt skriker "ursäkta att jag finns - slå ihjäl mig!".

Missförstå mig rätt. Jag vill inte att det ska vara Babuschker heller som tar ett stadigt tag runt handleden och nästan vrider armbågs- och axelled ur led när de ksa gå på promenad.

Idag är det planeringsdag på dagis. Dagen då det visar sig vem som bryr sig om sitt barn eller inte. De svarta fåren föses ihop på ett och samma dagis (normalt sett är det tre hus i drift). Och eftersom det är den ordinarie personalen som ska planera sin verksamhet så är det bara vikarier eller minde betydelsefull personal på plats.

Imorse så möttes jag av tre mjäkiga damer, ett dubbelkocko (hon har varit ordinarie tidigare men studerar nu) och två småpuppor som A skulle sagt. Det roliga i kråksången är att småpupporna är eentligen de som är bäst, men får minst plats.

By the way. Känner man sig mindre värdelös tror ni om man lämnar barnen på dagis en dag som denna för att man "bara är hemma och är sjuk"?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0