Musikaliska vildar

Jag säger inte att jag har rätt - men det har jag!
Knappt återhämtad efter chocken så känner jag ändå att jag måste få ur mig det. Ja, jag talar om Eurovision Song Contest. Visst det är pensionärsvarning på det där programmet, men likväl så tittade vi på det.

Alltså. Är det bara vi (vi som i vi Svenskar) som inte har fattat att de andra länderna gör narr av hela spektaklet?
Visst, jag tycker inte att de bidrag som Sverige skickar är den bästa musiken som det här landet producerar - oftast långt ifrån. Men jag skulle nog upplevt det som ett av de bättre bidragen ifall "Kebab-pizza slivovitsa" hade åkt iväg och representerat Sverige.

Eller, det hade åtminstone varit likvärdigt. Med undantag för ett par bidrag så låter musiken i majoriteten av bidragen som sarkastiska imitationer av musik. Jag tror inte (eller hoppas i många av fallen) att det är den bästa musiken respektive land skapat. För om det är det bästa de kunnat skapa så måste jag lägga dem i ett helt nytt fack som; musikaliska vildar.

Det är bara jävla gnäll i sången, och det ska vara så jäkla landspatriotiskt. Det är magdans hit och opera dit. Ska man lyssna till bidraget som vann så behärskar sångaren språket lika bra som om han lärt sig det från en Steven Seagal-film där rysska mafian är inblandad.

Å herre gud! Vad var det i mellanakten?! Nån människa som lovordats världen runt men som låter sämre än Eilert Pilarm feat. Carmen. Jag kände mig mentalt våldtagen innan karl´n var färdig. Musik ska vara glädje - inte svår ångest!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0