Så var det gjort!
Nu sitter den på plats!
Gårdagskvällen ägnade jag åt att "inte hitta något bättre". Vilket jag lyckades med. Lite finslipning på den utvalda och sedan kom så morgondagen. Idag har jag svävat någonstans mellan osvensk kaxighet och total avsaknad av självförtroende inför uppgiften.
Jag visste att A skulle vila efter att hon varit på dagis en stund med barnen. Jag ville ju absolut inte störa hennes välbehövliga vila men flera gånger ertappade jag mig själv med att sitta och fingra på telefonen för att ringa henne. Å inte ringde hon någon gång heller :-)
Men inget ont som inte har något gott med sig - det har gått undan på jobbet idag. För att inte tänka på den stundande smärtan så har jag varit tvungen att jobba duktigt.
Men när klockan var runt 13:00 så kom osäkerheten. Det var nästan så jag ringde och avbokade. Vet egentligen inte varför, fick stora skälvan i alla fall... Men så sansade jag mig och kände mig efter en stund otroligt säker på "trycket". En stund efter det så ringer A och just då lackar svetten i nävarna. Det börjar dra ihop sig och jag känner att jag måste skrika av mig!
Men jag fick en lugn stund hos Kentha och det hjälpte. Det smärtade inte alls så jävligt som det gjorde på underarmarna. Vi hade faktiskt en jävligt trevlig stund dessutom. Fort gick det också.
Men när han säger "vi ska ta monsternålen" så frågar jag i vilket avseende den är att anse som monster. Då svarar inte karln. Halvnervös frågade jag igen och då flinade han bara..... Det visade sig att de där tjugotvå nålarna kändes lite mer än fem...
Väl hemma så kom lilla jyrun och Nova sa att min var coolare än mammas. Men i slutänden så verkar det ha bivit oavgjort. Jag kommer inte i närheten av att klä så bra i en tatuering som A gör. Den på sidan är skitfräck. Dessutom så ligger A ljusår före eftersom hon faktiskt har en tatuering som hon ritat själv. Det är stort!
Men nöjd är jag och så här blev den
Gårdagskvällen ägnade jag åt att "inte hitta något bättre". Vilket jag lyckades med. Lite finslipning på den utvalda och sedan kom så morgondagen. Idag har jag svävat någonstans mellan osvensk kaxighet och total avsaknad av självförtroende inför uppgiften.
Jag visste att A skulle vila efter att hon varit på dagis en stund med barnen. Jag ville ju absolut inte störa hennes välbehövliga vila men flera gånger ertappade jag mig själv med att sitta och fingra på telefonen för att ringa henne. Å inte ringde hon någon gång heller :-)
Men inget ont som inte har något gott med sig - det har gått undan på jobbet idag. För att inte tänka på den stundande smärtan så har jag varit tvungen att jobba duktigt.
Men när klockan var runt 13:00 så kom osäkerheten. Det var nästan så jag ringde och avbokade. Vet egentligen inte varför, fick stora skälvan i alla fall... Men så sansade jag mig och kände mig efter en stund otroligt säker på "trycket". En stund efter det så ringer A och just då lackar svetten i nävarna. Det börjar dra ihop sig och jag känner att jag måste skrika av mig!
Men jag fick en lugn stund hos Kentha och det hjälpte. Det smärtade inte alls så jävligt som det gjorde på underarmarna. Vi hade faktiskt en jävligt trevlig stund dessutom. Fort gick det också.
Men när han säger "vi ska ta monsternålen" så frågar jag i vilket avseende den är att anse som monster. Då svarar inte karln. Halvnervös frågade jag igen och då flinade han bara..... Det visade sig att de där tjugotvå nålarna kändes lite mer än fem...
Väl hemma så kom lilla jyrun och Nova sa att min var coolare än mammas. Men i slutänden så verkar det ha bivit oavgjort. Jag kommer inte i närheten av att klä så bra i en tatuering som A gör. Den på sidan är skitfräck. Dessutom så ligger A ljusår före eftersom hon faktiskt har en tatuering som hon ritat själv. Det är stort!
Men nöjd är jag och så här blev den
Kommentarer
Postat av: Fifick
Snygg!!
Trackback
