Neanderthal

Här sitter jag i godan ro, lyssnar på Whiskey in the Jar och tjyvar lite tid från arbetsgivaren då jag plötsligt slås av tanken på mitt sent tagna beslut om att följa grundplanen att tatuera mig på min initialt bokade tid hos Kentha.

Gaaaaahhhhh! (som kidsen skriver). Nu börjar jag förnimma smärtan vid senaste besöket. Men trots att jag minns hur ont det gjorde så kan jag ändå på nåt vis inte sluta längta heller. Händerna blir helt svettig av bara tanken på att pinan kommer bli mycket längre och förmodligen kommer delas upp på två tillfällen.

Hur kommer det sig att det blev Kentha trots allt då? Jag fick äntligen komma till han som gjort ett så fint jobb på Johan, igår. Efter att vi resonerat en stund och jag fått veta att han inte har exakt den rödfärg jag vill ha och att jag kommer förstöra kanske hela semestern med A & barnen för att läka, bara för att det inte finns några tidigare tider att boka med honom, så beslöt jag mig för att hålla mig till grundplanen. Det kommer förmodligen kosta mer, resultatet kommer nog bli detsamma men jag blir förhoppningsvis klar tidigare.

Men vem ska sköta om mig på dagarna då när jag behöver smörj. I A´s frånvaro så skulle det ju vara tryggt med någon som blivit tatuerad själv som kanske förstår hur man ska smörja. Men jag har nog ett offer moaahahahaaa... Han är så varsam *skratt*

Ps. Jag återkommer med slutresultatet senare...