Neanderthal

Igår var vi och familjen Winsa ute på vad som kunde ha blivit den sista färden. Efter att ha betalat hyra till Grott-Rolf
så var det som givet att få se den där inavlade, efterblivne banjospelaren efter vägen.

Efter ett skräckfyllt sjösättande kom vi dock iväg med modet och humöret högt. Det var så där alldeles perfekt ute - solen sken men det var inte för varmt och det var varmt i vattnet.



Det var blandade känslor bland betongungarna vilket visade sig på olika sätt. Den ene darrade av skräckr medan den andre blev kissnödig. Denna kisspaus gör vi efter ca 15 minuters färd genom den lummiga och snåriga ån.



Utan att säga för mycket så kan ni själva se hur härligt vi hade det!



Efter att ha åkt någon timma och friskt diskutera var vi befann oss och även hunnit med ett sjöslag utan dess like (ja, vattenpistolerna var med) så stannade vi för att fika. Men molnen drog ihop sig och det spådes vara oväder på intågande.
Så med kistan fylld med diverse bakverk och sjutton koppar kaffe begav vi oss vidare. Men vi hann njuta en stund i alla fall.



Även fastän vi hade en som inte kunde styra, en som bara lät sid padel åka med vattnet och en kanot utan glid så kom vi fram till slutdestinationen - om än efter sex timmar. Det var grundt på vissa ställen, men på vissa stället verkade det som att det blev akut grundt även fast den första kanoten hade åkt på samma plats två ögonblick tidigare.

Men trots att vi åkte ut runt halv ett på dagen så åkte vi förbi de som skulle ha åkt ut klockan tio.

Senare på kvällen så grillade vi lite kött och hade en trevlig stund på altanen. Mycket bra dag!